Felint leukemivirus (FeLV) är ett gammaretrovirus som drabbar katter över hela världen. Viruset ger en kronisk infektion som kan anta fyra olika former i den infekterade katten. De fyra formerna är abortiv infektion, regressiv infektion, progressiv infektion och fokal infektion. Karakteristiskt för FeLV-infektionen är att katten oftast genomgår en lång asymtomatisk fas utan kliniska symptom. De vanligaste symptom som sedan uppkommer är anemi, kroniskt inflammatoriskt tillstånd, lymfom, leukemi samt nedsatt immunförsvar som i sin tur predisponerar för opportunistiska infektioner.

Felint leukemivirus (FeLV) är ett retrovirus som ger upphov till en rad olika sjukdomstillstånd, däribland tumörsjukdomar. Viruset kan delas in i fyra subtyper (FeLV-A, -B, -C och -T) med naturligt förekommande variationer inom subgrupperna. Idag kan vi vaccinera mot FeLV men prevalensstudier har visat att viruset inte är så utrotat som man tidigare har trott att det är. Framförallt subtyperna FeLV-A och FeLV-B har förknippats med tumörsjukdomar. Den ledande teorin är att tumörerna uppstår på grund av den retrovirala mekanismen insertionsmutagenes vilken aktiverar signalvägar och genererar produkter förknippade med tumöruppkomst.

Lungcancer är en av de dödligaste formerna av cancer idag. Speciellt en typ av lungcancer har ökat på senare år vilket är adenocarcinom med subtypen bronchioloalveolärt carcinom (BAC). Det har föreslagits att lungcancer på katt skulle kunna vara en bra modell för forskning på BAC. ?Lung-digit syndrome? är en ofta beskriven form av lungcancer hos katt. Syndromet finns även rapporterat hos människa.

Felint immunosuppressivt virus (FIV) är ett retrovirus som infekterar kattdjur och ger ett kraftigt försvagat immunförsvar. Virus infekterar CD4+T-lymfocyter och ger symptom som letargi och feber i en initial fas. I senare skede av sjukdomen ses kroniska inflammationer och sekundära infektioner. Virus är spritt bland kattpopulationer över hela världen och flera subtyper har definierats. I Sverige rapporteras ett fåtal fall varje år men ett stort mörkertal kan finnas.

De vanligaste orsakerna till kattsnuva är infektion med felint herpesvirus typ 1 (FHV-1) eller felint calicivirus (FCV). Båda virusen är vanligt förekommande även i den friska populationen och prevalensen är generellt högre i större djurgrupper. Efter infektion med FHV-1 lägger sig viruset ofta latent och kan återaktiveras av olika stressfaktorer. FCV kan utsöndras i flera år efter infektion och detta utan att katterna visar kliniska symtom. Smittspridning för FHV-1 sker främst via direktkontakt med akut sjuka djur eller intermittent utsöndrande djur. FCV smittar direkt från sjuka djur eller friska smittbärare men kan också smitta via ytor.

Felin infektiös peritonit (FIP) är en dödlig sjukdom hos katter som orsakas av felint coronavirus (FCoV). Sjukdomen är ett stort problem inom veterinärmedicinen då det i dagsläget inte finns någon effektiv behandling. Detta gör att det är en fruktad sjukdom, både för katterna som drabbas och djurägare såväl som för veterinärer som inte kan göra något mer än att konstatera en diagnos, vilket så gott som alltid innebär en negativ prognos. Denna litteraturstudie tar upp det senaste inom forskningen för behandling av FIP för att ge en inblick i framtidens potentiella möjligheter för att kunna bota sjukdomen. De behandlingar som tas upp är polyprenyl immunostimulant, cathepsin B-inhibitorer och proteasinhibitorer riktade mot 3CL-proteaser, antikroppar mot felint TNF-alfa, en studie som visar att det sker en minskning av antalet NK-celler och regulatoriska T-celler hos FIP-katter, chloroquine samt Galanthus nivalis agglutinin och nelfinavir. Dessa olika studier innefattar in vitro- såväl som in vivo-försök, antivirala aspekter såväl som nya fakta angående immunförsvaret hos FIPinfekterade katter. Anledningen till varför det ännu inte finns ett bra botemedel är mycket på grund av den komplexa patogenesen kring sjukdomen där stora kunskapsluckor finns, som i sin tur leder till en ineffektiv och sen diagnostik. Slutsatsen av uppsatsen ger inget tydligt svar på hur man kan behandla FIP, men ger en inblick i vad som förhoppningsvis kan förväntas i framtiden.

Felint coronavirus (FCoV) är vanligt förekommande hos våra katter. Viruset i sig orsakar för det mesta inga symtom alls eller en mild enterit, men hos vissa individer muterar viruset och orsakar den dödliga sjukdomen Felin infektiös peritonit (FIP). De flesta katter som smittas av FCoV bär på viruset i veckor till månader för att sedan göra sig av med det. Vissa katter blir persistenta bärare och smittspridare. Eftersom viruset är så spritt i vår kattpopulation är det svårt att sanera en besättning från FCoV.

Conjunctival swabs from 12 cats in a Swedish animal shelter were analyzed by real-time PCR for FHV-1, Mycoplasma felis and chlamydiae. The purpose of this study was to see whether and to what extent these agents can be detected and if they were detected from cats housed in quarantine or in the adoption department. Samples were first taken upon arrival at the quarantine and then a second sample was taken two weeks after moving to the adoption department, or upon presentation of signs of disease. The cats spent the quarantine period in two separate quarantines: five in a new quarantine (quarantine A) and seven in a room in the old shelter (quarantine B). The difference between these quarantines was that in B the cats were often mixed together ant the hygiene routines were not as good as in quarantine A.

Feline infectious peritonitis (FIP) is a disease that can affect cats and is caused by a feline coronavirus (FCoV). FCoV is spread via the feacal-oral route and many cats are carriers of the virus. Despite that, very few of the carrier cats develop FIP. The explanation of this phenomenon is that the virus has to mutate to be able to cause FIP and in the majority of the carrier cats this mutation never occurs. FIP is very hard to diagnose because the symptoms are diffuse and a completely accurate diagnosis can almost exclusively be established during a postmortem necropsy.

Kattpest är sjukdom orsakat av felint panleukopenivirus (FPV), vilket är ett smittoämne som regelbundet ger upphov till sjukdomsutbrott både inom Sverige och i övriga världen. Sjukdomen drabbar främst unga individer där en mortalitet över 90 % kan observeras. Gällande fetal och neonatal infektion har FPV en affinitet för nervceller och infektionen ger klassiskt upphov till cerebellär hypoplasi. Infektionen yttrar sig med neurologiska symptom som ataxi, hypermetriska rörelser, inkordination, tremor och blindhet. Gällande adulta individer påvisar FPV istället en affinitet för celler i benmärg, gastrointestinalkanal och lymfoid vävnad, vilket inducerar immunosuppression, panleukopeni och segmentell enterit.